Du har någon annan. Du har hittat en ny. I mitt huvud betyder det bara en sak - Jag duger inte. Jag är utbytt mot något bättre. Jag är fulare, tråkigare och värdelösare på alla sätt. Jag duger inte.
Hjälp mig le igen.
Hjälp mig stå.
Hjälp mig andas.
Hjälp mitt hjärta.
12 kommentarer:
På riktigt,gå vidare nu Sara!
Om det är meningen att ni skall vara tillsammans, så blir det så. Annars har någon ovan oss en annan plan för dej. Finn tröst i det!
I know the feeling! MEN!, du kan inte kravla dej fast vid någon på det där sättet, det är destruktivt, vilket du antagligen redan vet men i alla fall..Det finns INGET som säger att du inte duger, förutom du själv..och skulle någon säga att du inte duger eller tycka att du inte duger, ja då är ni inte rätt för varandra i alla fall.
Om du menar K så får du verkligen ta å ge upp. Du kan ju int få för dig att du int duger nu å bli deprimerad för det då ni int ha varit tillsammans på såhär länge!
handlar överhuvudtaget inte om att du är fulare, värdelösare och tråkigare. de är dina egna dummar tankar som spökar. du förtjänar något så mycket bättre än han! gå vidare i livet nu, det är dags! vem vet vad som väntar bakom hörnet :)
Sluta ömka dig själv så mycket.
Kanske dags för att vakna upp och sluta tycka synd om dig själv? Det har gått ganska lång tid sedan "er tid" och det är väl helt normalt att han försöker hitta någon ny, precis som du redan försökt!
Jag tycker att det är ganska fegt att skriva sådär fräcka kommentarer anonymt. Förstås borde Sara kanske släppa det redan. Världen är full av killar och nån av dom är säkert värd dig. Gå vidare och var inte orolig!
Hur orkar du gnälla om "er tid" ännu?.. Klart att du känner dej ful, äcklig och som att du inte räcker till då du tänker på honom hela tiden och på hur ni hade det och att han nu hittat en ny.. det är väl det som är meningen med livet att hitta en ny kärlek så då kan han ju inte sluta upp med att försöka hitta en ny.. Livet är inte en dans på rosor och det vet du men det blir inte lättare av att tänka på "honom" och "er tid" varje dag.. Kanske dags att börja SE FRAMÅT OCH INTE SLÄNGA EN BLICK BAKÅT HELA TIDEN! På något sätt så låter du ganska likt en fjortis som vill ta livet av sig när du skriver sådär som att du inte skulle duga för den du är och att du är ful.. Kanske dags att växa upp snart... Och om det är sådär att du inte kan glömma honom så sej det till honom och försök få honom tillbaka om det är det enda sättet för dej att sluta vara deppad, det hjälper dig absolut INTE att skriva här om hur svårt du har det... Sluta deppa!
Oj, du hade verkligen mycket på hjärtat. :) Du kanske inte förstår känsloströmmarna som uppstår när man blivit lämnad. :D Idag är jag glad som en sol. Och det hjälpte visst att skriva av sig. Det fick mig att inse hur viktigt det är att släppa taget, dessutom kanske jag fick någon annan människa som också fått hjärtat krossat att släppa taget, eller åtminstone förstå att det är okej att må dåligt. Förstår kanske inte varför du hakar upp dig på detta, det är ju uppenbart att du snarare söker någon att hacka på än att du vill mig väl. Alla läker vi på olika sätt och jag känner många som fortfarande mår dålig flera år efter att deras livs kärlek lämnat dem. För mig var han min första kärlek, men verkligen inte mitt livs kärlek, hoppas jag, för då är det nog illa ställt. Jag förtjänar bättre, men jag har även rätt till humörssvängningar. Så ja, jag är väl lika mycket fjortis som alla andra kärleksbesatta känslomänniskor. kram på dig, hoppas du ändrar din attityd en smula i framtiden.
Djii va myki amatörpsykologer som läser din blogg Sara. When it comes to love you're always a fjorttis. Känslor e int rationella o lär aldrig bli. Kram kram! // Pemm :)
Oj vad många hårda ord du fått ta emot här. Jag hoppas att du har vänner som accepterar dig, dina svagheter och problem och stödjer och försöker hjälpa dig utgående från det. Ett "ryck upp dig nu" eller "släpp det och gå vidare" hjälper inte så mycket om man verkligen grävt ner sig. Ibland kan det vara svårt för andra människor att förstå, om man själv inte varit där någon gång. Oftast sker ingen förändring innan du själv inser och får verktyg att jobba med, men man behöver någon som finns till hands och klättrar tillsammans med en. Lycka till!
Skicka en kommentar