Jag trodde inte jag hade fått några men från tisdagens olycka. Jag mådde fint igår, sånär som på krämpor i rygg och höfter. Men det sitter nog djupare än så.. jag har kört pappas Jeep nu de senaste dagarna. Men i morgon och på lördag har jag inte tillgång till den, så jag fick ta lillebrors Toyota. Redan då jag satte mig i den blev jag rädd. Den gjorde mig så otrygg, vet inte vad det berodde på men jag hann bara köra hem till mig med smärre svårigheter innan jag konstaterade att jag omöjligt kan använda den... Hur göra?
Jag saknar min AlfaRomeoälsklingskompis.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
2 kommentarer:
Efter att jag krockade för två år sen så fråga di ifall ja har skräck för att sitt i bilar eller om ja t.o.m kan kör ennu, så sa ja no att de känsta bra att kör fortfarande. Men så sa di att om man känner skräck från en händelse me bilen så ska man bara försök att fortsätt att kör, kanske först bara att sätt sej i bilen en stund, nästa gång sitt på me nån som kör den bilen, sen typ att du kör å nån annan sitter på, å sen köra lite längre.. osv.. man ska övervinna rädslan! :)
Jag vet vad du menar, pappa och mamma erbjöd sig att köra mig dagen efter, men jag var int rädd, så jag har kört pappas bil sen dess. Men Robins bil har jag alltid varit otrygg med, och då den inte funkar som den ska gör det saker och ting ännu jobbigare nu efter allt som hänt.. Jag vill int tvinga mig mig att köra en bil jag är osäker på om jag kan hantera, speciellt då syrran sitter bredvid. Men jag vill köra med Alfan, som då är bilen jag körde av vägen med.. så det är nog en Toyotagrej.. :P
Skicka en kommentar