Nattflummerier

Natt. Det känns som att jag måste skriva av mig, jag är för trött för att skriva i min egen dagbok så jag får skriva kryptiskt.

En hel del har hänt den senaste veckan, de senaste veckorna faktiskt. En hel del budskap har nått en, både, bra, dåliga, lättande och oroande. Vissa saker har redan nystats ut men det är så många frågetecken kvar som simmar omkring däruppe. Jag vill ju så gärna att allt ska lösa sig och bli "helt okej" igen. Men jagar jag någon korkad dröm genom att säga så? Just nu är det inte bara yttre omständigheter som stökar till det utan en hel del mentalt också. Jag vill så mycket, och kan så himla litet. Jag känner mig så himla oduglig ibland.

Så var det ju dethär med drömmen också. Jag vet inte om mina nerver håller den här gången heller. Nu har det gått ett år, om mindre än en månad händer det igen. Men kanske jag, under de veckorna hinner bearbeta allt det som hade förlorats redan förra året. Kanske jag kan ta tillbaka det du tog från mig? Jag kan inte säga att jag ser fram emot det men kanske jag hinner lära mig att tycka om det igen...

Jag vet att jag egentligen bara flummar, men stör det er om detta makes total sense to me?