Det känns att det är höst, allt är rött och gult och vinden är kall, och, mitt humör klättrar neråt igen och jag kommer in i min sentimentala skrivperiod med deppiga tankar och ännu mer pessimistiskt tänkande. Jag behöver något uppiggande men jag vet inte vad. Och i stället för att pigga upp mig deppar jag ner mig ännu mer med lite vackert pulserande deppmusik... Detta är vackert.
Kate Havnevik - Nowhere Warm
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar