Idag har vi en bunt ungdomar från Oxhamns skola här på besök. Det höll på att sluta dåligt på grund av ett litet missförstånd, vi trodde de hade en instruktör, och de trodde att vi hade ordnat en åt dem...
Jag var ensam på jobbet men fixade snabbt ihop något genom att haka tag i Jonas Käld som satt och hängde på terrassen.
Så allt är frid och fröjd igen. Ett annat bekymmer som jag tampas med nu är att jag omöjligt kan avgöra vilken klass de går på. Det brukade ju vara så lätt men högstadiet är en bra bit bakom mig nu, kan man lugnt konstatera... Jag känner mig som en stor, duktig flicka när min tidigare gymnastiklärare stiger in genom dörren. Hon kände till och med igen mig!
Kan de gå på åttan kanske...?
Ett annat litet bekymmer jag har är en liten kille med enorma, blåa, nästan lite galna ögon som så gott som dagligen droppar in här och köper inte en, utan 3-5 godispåsar och limsa varje gång. Inte nog med det, han betalar med sedlar i 20 och 50 euros storlek. Det är nästan så jag har lust att säga något i stil med att hans tänder snart faller ut, eller rent ut sagt fråga var han får pengarna ifrån. Jag betalar inte med en femtiolapp varje dag, och lillkillen har inte ens en plånbok utan drar upp den skrynkliga sedeln ur jeansfickan varje gång. Sen efter sitt lilla, rutinenliga inköp vänder han snabbt på klacken, tar ett blixtsnabbt steg fram och skyndar sedan nervöst iväg... Lite läskigt, jag tror det är något fuffens bakom, men vad kan jag säga...
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar