Home sweet home

Jag överlevde. Jag är hemma igen och det enda men jag har efter Vasaresan är en sjuk mage från mina tajta jeans som spände in i magen hela vägen hem, (känner ni till syndromet?). Jag kommer hem och öppnar min blogg och klickar rutinmässigt igenom mina favoritbloggar då jag ser att Mia skrivit om mig i sin blogg och låt mig bara säga, YOU MADE MY DAY!

Efter att ha strosat omkring i min gamla studiestad och gjort allt förutom att studera (läs: shoppa, ätit en Arnold's bagel, köpt Cosmopolitan), och sedan stressar man sig igenom ett engelskaprov (35 minuter) och man bara VET att det inte räcker till en 10a, och knappt en 9a eller för den delen, man springer till bussen i sina sönderslitna skor för att man inte har råd att köpa nya, (men tydligen allt möjligt annat har man råd med fick jag konstatera i ett senare skede), man hinner till bussen och sitter 2 timmar och skakar av den iskalla

 luftkonditioneringen i två timmar, man krockar nästan två gånger i en lyktstolpe på vägen hem för att stjärnorna är så vackra. Och så dimper man ner på soffan och läser sin och andras blogg och ser att på ett sätt så är man saknad.

Min hjälte för dagen Mias blogg kan ni som inte vet gå in på och läsa här. 

Det är sällan jag lämnar denna blogg utan ett litet leende på läpparna.

I morgon väntar jobb och slit igen efter sex dagars "ledighet". Nu ska dessa två hålla mig sällskap en stund, ni ska smaka på Arlas två "Yoggi-youghurtar" de smakar gudomligt. Den rosa är min favorit men grön är super den också. Nu ska jag slita tillbaka tidningen från Kristian, han har en mycket speciellt kärleksrelation till bruden på framsidan. Drömma går ju. Och vilka män drömmer inte förbjudna drömmar om Megan Fox. Bara att acceptera.