Fniss fniss tihi

Kristians reaktion då han kom hem:

Jag kikade fram bakom köksskåpsdörren med ett litet flin (höll på att diska), första reaktionen:

"Vad har du gjort? Varför gjorde du sådär?" Sen höll min käre uppmuntrade pojkvän handen för ögonen när jag osäkert gick fram till honom och undrade om han inte tyckte om det. Jag vädjade honom att titta på mig men han vägrade och vände sig bort. Med något som lät som gråten i halsen vänder han sig bort och säger "Jag går till Janis, det kommer fotboll på teve..."

Kvar sitter jag med gråten i halsen på golvet och tänker att "jaha, 110€ betalar man alltså för att pojkvännen inte ska klara av att titta på en"...

Några sekunder senare kommer han tillbaka med ett förnöjt flin och säger "Du lurade mig och jag lurade dig, jag skojade bara älskling, det är faktiskt jättefint, blev lite chockad bara..."

Tack för den. Övriga reaktioner var mammas gapflapp/hysteriskrik och pappas förvirrade ansikte när jag stod utanför hans dörr idag. "Hej... vem.. oj, hej... öööh"

Hihi, jag lurade alla. :)

Roligast var ändå ikväll när jag satt och väntade vid klubbhuset på att Kristian skulle komma tillbaka från chipping-greenen, jag hade satt upp håret i hästsvans och satt och log mot honom. Han log brett tillbaka men när jag senare gick och mötte honom fick han ett något chockat uttryck över ansiktet innan han slappnade av och utbrast: "Jag kände inte igen dig, jag trodde det bara var någon flicka som flirtade med mig"

Dream on babes.

I morgon blir min Kristian 23. Och jag får inte se honom förrän klockan 9 på kvällen.. suck.