Hujedamej vad svårt! Varje ögonblick är ju viktigt. Det finns inga favoriter eller något som inte skulle ha format mig, varje ögonblick formar. Just den gången mitt första slag med hybriden for iväg spikrakt och långt var jag lyckligare än någonsin. Och när jag rusade mot min syster med guldbiljetten fladdrande och snurrade upp henne i luften. Eller då jag blev lämnad i ett hotellrum skrikande, krampaktigt hulkande med armarna runt min kudde. Och då jag klarade mig genom Stockholms alla tunnelbanor, pendeltåg och busshållsplatser för att nå min bästa vän i Sollentuna. Min första kyss, då jag var tio centimeter längre än killen, och han smakade kinamat. Min första fylla och min första (och sista) snusprilla. Allt är viktigt för de gör mig till mig.
What else can I say? Silly question.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar