Jag sitter för ovanlighetens skull med mor och far vid frukostbordet. Både pappa och jag ska till Kokkola idag så idag klarar jag mig ännu med skjuts till jobbet, förhoppningsvis slipper jag tillbaka med någon Jeppisbo också.. Alfan somnade ju in med löfte om att den inte vaknar förrän termometerlinjen befinner sig över nollstrecket. Skönt att veta när man ska vara tre veckor i rad i Kokkola. Vill någon låna ut en soffa i några dagar/någon vecka är jag evigt tacksam.
Dock är jag tvungen att erkänna att det är otroligt skönt att vara hemma för en stund. Jag får vara med hund och katter och familj både före och efter jobbet, utan att känna att jag måste. När jag bodde borta var jag så trött efter jobbet att jag inte orkade, men ändå ville träffa de så innerligt.
Idag händer det något spännande i Anttila, om allt går vägen. Jag är så nervös!
Känns som att jag ska hämta ett adoptivbarn eller något...
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
1 kommentar:
kamera?
Skicka en kommentar