Mamma och pappa, jam jag älskar dom. Många gånger har jag fått konstatera hur otroligt lyckligt lottad jag egentligen måste vara att ha föräldrar som dem. De är precis som föräldrar ska vara, och ändå så mycket mer. De har varit där och stöttat mig, alltid, har jag gjort något dumt har de förlåtit mig, alltid, och det finns inget jag mindre vill göra än att göra dem besvikna, vilket är jag ändå lyckats med så många gånger. Jag kan inte riktigt säga vem av dem jag liknar mest men jag tror det är pappa...
Mamma. Det finns inte många som ger så goda råd som min mor. Hon har alltid varit där och hon oroar sig alltid lite för mycket, det har jag fått av henne. Mamma vill ta hand om alla och ibland glömmer hon ta hand om sig själv, det har jag också (tyvärr) fått av henne. Mamma är fiffig och kreativ och hittar alltid en lösning till något problem jag har. Det jag också fått av henne är det stora intressen att samla på saker "ifall att". Hon är ung och vacker och har världens blåaste ögon. Ser jag ut som henne när jag är 46 så är jag världens lyckligaste!
Pappa då, jo, han har nog blivit smittad av något golfvirus. Han är knäpp i golf. Och det säger jag med undertryck eftersom han fick till och med mig att börja. Min far är min stora idol, han är driftig och har ett enormt hjärta. Ibland oroar jag mig för att han tar på sig för mycket, precis som mor och far oroar sig över samma sak när det kommer till mig. Pappa fixar allt, och han har nästan alltid rätt, enligt mig. Pappa får saker att hända och är helt enkelt bästastast! När jag blir stor ska jag bli som pappa, fast utan hans torra humor. ;)Okej.. hade inte tänkt sätta upp någon spexbild fast den finns vaikka tusen av dem här på datorn, men denhär lilla kunde jag inte låta bli att sätta in. Den är väl rätt ofarlig, mamma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar