Också en rätt svår punkt för mig. Jag kommer från en kristen familj men är själv väldigt neutralt inställd till allt vad tro heter. Det känns som att pressen att tro på något har varit på så mycket att jag inte vill tro alls. Jag vill tro att vår själ, vårt medvetande lever vidare när kroppen dör. Men då på basis av det att jag inte förstår hur vi helt plötsligt slutar tänka och känna. Men jag tror inte på något, inte känner jag mig otrygg för det heller.
Jag tror på att var och en har sitt liv i sina egna händer, vi bestämmer vad vi gör av det. Vi bestämmer om vi ska lära oss av ett misstag, eller låta oss stjälpas av det.
Jag tror inte på ödet, jag tror inte på att allt som händer har en mening. Jag tror på timing. Och jag tror att timingen styr våra handlingar och vad som händer.
Ex. När jag körde av vägen för några veckor sedan. Skulle jag startat två minuter senare eller eventuellt tidigare, så skulle jag inte alls haft lika tur. Och det med säkerhet.
Jag vill dock tro på änglar, även om detta strider mot allt jag babblar om ovan.
Jag tror på livet.
1 kommentar:
Skrämmande likt min egen tro :O
Skicka en kommentar