"Take this sinking boat and point it home.
We've still got time."
Kom in genom dörren efter jobbet och segade ihop i snyftningar i tamburen.
Vet inte hur länge jag suttit där och hulkat förrän Kristian plötsligt stod framför mig,
jag som trodde jag var ensam hemma. Blev buren till sängen och förbjöds allt som heter sysslor och ansträngning och efter några minuters hysteriskt snyftande somnade jag faktiskt och vaknade inte förrän Kristian väckte mig och sade att pappa ringt och frågat hur det blir med golfen ikväll. Kristian hade berättat hur läget varit och sagt att jag nog inte orkar och att jag behöver vila.
Vi må ha olika åsikter om saker och ting.
Men jag älskar denna människa så fruktansvärt mycket.
Nu sitter jag utslagen i soffan och funderar om jag ska orkar stiga upp och äta något. Kristian är hemma om en stund och då ska vi och handla litet smått till närliggande Rimi eller Halpa-Halli. Det orkar jag väl med iallafall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar