Har bakat denna morgon igen, det blev kladdiga chokladmuffins av eget recept. Men kan någon förklara åt mig varför de först växer och blir så förskräckligt fina, och strax innan utsatt tid att ta ut dem, sjunker de små jäklarna ihop? Det blev två satser ihopsjunkna "kratermuffins" med mycket god glasyr. Två satser eftersom jag i min frustration såklart ville korrigera felet jag gjorde. Men även denna gång sjönk de ihop och bildade ett stort hål i mitten. Annars höll de konsistensen, kladdiga och knapriga och goda.
Nu tar jag mitt morgonkaffe, kaffe dricker jag inte, men på jobbet gör jag det konstigt nog. Det gäller alla jobb jag hittills haft. Varje jobbdag har jag ett extremt kaffesug men om jag inte jobbar vill jag inte alls ha kaffe. Så nu äter jag banan med mitt kaffe.
Förkylning? Ja. Men det är väl eget fel om jag tror att det går att ha fönstret öppet på nätterna ännu i höstvindarna.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar