Fick dra ett väldigt smärtsamt konstaterande idag. Sommaren är slut. Den sista soliga dagen och jag har inte en chans att lapa sol, jag jobbar, hösten känns i luften. Kändes på mina nakna ben när jag cyklade mot jobbet i kortkorta jeansshorts som en sista protest mot höstens kyligare vindar. Det lönar sig inte att låtsas, det lönar sig inte att försöka protestera. Jag får bara acceptera att sommaren gått förbi genom en blinkning. Jag som sett fram emot den så mycket har fått leka strandlejon ett antal som kan räknas på fem fingrar, om ens det. Ingen volleyboll, inte ens ett dopp i havet. Det är lite för deprimerande. Nästa sommar hoppas vi på lika vackra dagar, och på fler arbetare här på golfbanan.
Jag är rik. Men fattig på livsnjutning.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar