Djungelns lag

I djungeln pratar man om botten och toppen av näringskedjan och bara den starkaste överlever och djungelns lag.

Det finns nog en djungel i varje litet samhälle. Är du social, glad, attraktiv och tillför flocken något, då är du välkommen i apfamiljen, den kanske mest civiliserade, enligt oss själva. Vargflocken håller koll, de är en väldigt sammansvetsad grupp, de märker sitt revir och kommer någon för nära blir det slagsmål eller smutskastning. Papegojorna, de som rör sig bland en brokig skara djur, sprider skvaller och rykten som vardagssysselsättning och kameleonterna är rätt duktiga på att blanda sig lite med vemsomhelst, många vänner, men kanske inte så många nära sådana. Visst hittar vi många unika grupper och djur, men dessa är vanligast tror jag. Det finns ett djur i var och en av oss tror jag, som utmärker sig lite mer än de andra, våra egenskaper.

Tigrar gråter inte, men den svarta teckningen i deras ansikten har gett uttrycket "tigertårar" (får inte förväxlas med krokodiltårar), jag syftar på de svarta linjerna som rinner från deras inre ögonvrå neråt längs med deras nosben. Tigrar, de är rätt ensamma. De är ensamma hela sitt liv förutom när de parar sig och föder upp sina ungar. Just nu är tigern i mig stark, men jag kämpar mot den. Jag skulle gärna vara en apa. En helt normal apa.

När man bara vill sätta sig ner på huk och skrika luften ur lungorna, krampaktigt dra ett andetag, sen skrika igen, för att sedan gå över till en häftig gråt, som övergår till stillsamma tårar nerför kinderna, som avslutas i en glasartad blick som oseende stirrar ut i det tomma, det enda som finns kvar är märken av tårar som runnit ner längs näsbenet. När tar det slut? När är den där eviga längtan över, när smälter isbiten i hjärtat? När får man slappna av och bara luta sig tillbaka och njuta av vad livet skänker och tar? När ska man sluta vara rädd för att ta ett steg för att man inte vet om det är ett steg åt rätt håll? När, hur, lever man i nu?

När man verkligen är på botten av näringskedjan, inte ens papegojorna är intresserade av dig. Det rör mig inte så mycket. Men jag hade gärna haft en kvalité, en egenskap som gjorde att jag passade in i en flock. Jag vet att jag inte är det enda ensamma djuret därute.