Så länge bilderna laddas upp kan jag passa på att göra en sak jag länge velat göra:
Tacka er.
Det har varit ett jobbigt halvår, nästan exakt för att vara exakt. Jag har fått och får än idag svara på jobbiga frågor från folk som inte vet. Men det har varit så himla skönt att få logga in på sin blogg och veta att alla ni fina människor som läser, förstår, har stöttat/stöttar och vet allting redan. Visst kanske jag har varit rätt utlämnande i det jag skrivit/skriver, men när jag tänker efter så skulle alla de tuffa nätterna och stunderna varit ännu tuffare och outhärdligare utan vetskapen om att jag har folk bakom mig, även fast jag inte haft en aning om vem, som finns där nånstans. På någon konstig vänster har jag bildat en kärlek till er alla, och det är fin kärlek, fast jag inte vet vem hälften av ni dryga 300-400 läsare är.
Här fanns ni:
Tack och puss på er! Ni är så himla fina! Ni finns i hjärtat på mig.
6 kommentarer:
Du är fin Sara! Keep on walking!!
:')
Tänker ofta på dig och är säker på att allt kommer att bli bra,men allt har sin tid.En sak som jag undrar över, vad har hänt med dina vänner som du hängde med så mycket en tid,de verkar ha övergivit dig?!De som är från Jakobstad men studerar i vasa alltså.
Hej, nu vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Jag tycker om de jag träffade i Vasa, både nya och gamla vänner. Men visst känns det ibland som om man ger för mycket och inte får något tillbaka. Så blir det ofta med mig. Jag försöker för mycket. Jag beskyller inte dem, aldrig. Jag är själv rätt dålig på att hålla vänner, tydligen. Usch, det här är ett rätt känsligt ämne för mig, jag är rätt ensam, visst klarar jag mig. Men när jag ser riktiga vänskapsband och grupper av människor som tycker om varandra svider det mer i mig än vad det gör när jag ser ett nyförälskat par. Men jag beskyller mest mig själv, det har blivit så. Jag vill inte kasta över det på någon annan.
Har följt med din blogg under en lång tid. Tycker du verkar vara en härlig person. Fortsätt kämpa. För att få en positiv nystart kanske det skulle vara bra för dig att lämna Österbotten och vidga dina vyer i södra Finland där ingen känner dig och har fördomar från tidigare :) Kämpa på..
Jag är faktiskt som det ser ut nu påväg till Karis i Lärkkulla på ett årig musiklinje. Jag älskar ju att sjunga men de har ju int blivit så mycket av det på senast.. Men tro mig, jag längtar härifrån mer än någon kan ana, det finns inget som håller mig kvar, egentligen, bara jag själv.
Skicka en kommentar