Tja.. vad ska man säga, här blir jag hela natten.
måndag 30 november 2009
Tofstillverkning
God kväll. Har rent ut sagt haft en riktig pissdag idag. Ett tag där så hamrade jag med nävarna i både golv och väggar och dörrkarmar, slängde hårborstar i golvet och skrämde katter.
Egentligen är jag en rätt harmonisk människa som sällan exploderar utan exploderar i tystnad i mitt eget huvud. Det var kanske det som var tvunget att komma ut.
Arg är jag iallafall ännu, men jag har suttit i skräddarställning i en mjuk fotölj nu i timtal och tittat på OC samtidigt som jag börjar på ett nytt projekt - bolltillverkning.
Alltså, såna där tofsar/tussar som man gjorde på lågstadiet i gult garn runt påsk, för att sedan fästa pappersnäbbar och fötter i orange och lösögon från Tiimari.
Tofsar och stickat är ju mycket "inne" i år så min plan är att fästa alla dessa bollar på mössan jag har på mig på bilden. Hur fint det blir är ju en bisak, huvudsaken att jag gör den och att jag får känna mig duktig och kanske även lite chic.
Min katt är så söt.
Har fortfarande inget vettigt att säga idag,
jag ska till tandläkaren om en timme, gillar min tandläkare,
skulle inte klara av att inte gå privat,
jag kissade alltid nästan på mig inför tandläkarbesöken förut..
Efter det ska jag träffa fammo för att köpa lite garn,
och jag ska gå på stan och kolla om de har material till mina julklappsidéer.
Det är äckligt regnigt idag, och jag ska cykla.
söndag 29 november 2009
I'm stuck
lördag 28 november 2009
Patetisk
Ingen god morgon. Slocknade av utmattning klockan 3 efter att ha blivit kallad patetisk några gånger, riktigt så du fick det att sjunka in i huvudet.
Tack Gud för vänner, jag menar det. Kände att jag fick tröst även om de var flera hundra kilometer ifrån mig. Jag måste verkligen börja gå vidare. Du tycks ju inte ha ett enda problem att göra det så varför kan inte jag sluta vara så miserable..
Raderade dig igår. Alla bilder på dig tagna av mig på Facebook.
Var lustigt att se hur dina bilder minskade från att vara 202 till 85.
Det var nästan så jag skrattade lite.
Nu ska jag till stan.
fredag 27 november 2009
Sweet like candy
Sitter här och gottar mig med en av mina favoritfrukter. Cantaloupe-melon.
En mogen sådan smakar himmelskt, och det är precis vad denna är, 1,77 gick den lös på vid Strandkvarnen. Blev riktigt förtjust i deras stora sortiment trots den lilla affären. Nu blir det ännu en skiva OC och ett glas mjölk to top it off with.
The lottery
Ni kan ju gissa om jag fortfarande är i Vasa eller om jag sitter på "feelisbussen" till Åbo.
Japp, ni gissade rätt, jag är i Rasmus tomma lägenhet för tillfället och kollar OC.
Känner mig väldigt restricted att göra saker nuförtiden eftersom jag inte riktigt vet hur jag kommer vara några timmar framåt. Sentimental, vild, ledsen, arg, galen, rolig.
Går inte riktigt att välja. Jag är ett lotteri. Lotten för denna timme är dragen - OC frälst.
Spänningen stiger inför nästa dragning.
Jag ger er även två bilder på mig och min käre roomie från Onsdagens enormt dåliga sitz.
torsdag 26 november 2009
Likgiltig
Tidigt denna morgon, runt halv fem tiden klampade en filur in i lägenheten.
Det var ju Rasmus förstås, tills i morse så hade vi nämligen bara en nyckel och eftersom jag gick hem runt halv tolv fick jag ju snällt öppna när Rasmus var färdig.
Lite senare väcktes jag av en till person, det var Thomas som ringde och ville lämna tillbaka historiaböckerna jag glömde hos honom förra veckan. Thomas kom sedan in han med och somnade snällt bredvid Ratti. Det var en gullig syn.
Jag låg på min lyxmadrass på golvet och sov extra bra.
Idag var det tänkt att jag skulle vara vid biblioteket och läsa.
Men idag är en extra dålig dag, allt känns jobbigt och jag vill inte riktigt nånting.
Jag vill inte ens sova. Så nu sitter jag och stirrar i väggen som ett fån och känner att jag borde fåt något gjort ändå. Så nu ska jag börja plugga historia.
Jag trodde allt detta skulle blir bättre med tiden.
Men det faktum att du är här, nära mig, hela tiden gör det bara svårare.
Jag hade för bråttom när jag trodde att jag börjat läka.
Nu börjar en ännu tyngre process...
Fick frågan igår natt att "Hur känns ensamheten?"
Det känns precis som det låter. Ensamt.
Även om man är omgiven av snälla, härliga människor så är det som ett stort svart hål inom en skulle suga åt sig all energi och all glädje, och bilda ett gapande hål som ständigt gör sig påmint.
Jag orkar inte känna något, och även om jag ibland vill, så gör jag det inte.
Känns nästan som att en skräckfilm till och med inte skulle påverka mig.
Och då är läget kritiskt. Jag är så likgiltig.
Memingar som "jag saknar dig", "jag behöver dig", "jag älskar dig" känns så himla avlägsna.
Ändå hör jag dig säga dem varje natt när jag sover, och jag hör mig själv svara samma sak.
Det var ju Rasmus förstås, tills i morse så hade vi nämligen bara en nyckel och eftersom jag gick hem runt halv tolv fick jag ju snällt öppna när Rasmus var färdig.
Lite senare väcktes jag av en till person, det var Thomas som ringde och ville lämna tillbaka historiaböckerna jag glömde hos honom förra veckan. Thomas kom sedan in han med och somnade snällt bredvid Ratti. Det var en gullig syn.
Jag låg på min lyxmadrass på golvet och sov extra bra.
Idag var det tänkt att jag skulle vara vid biblioteket och läsa.
Men idag är en extra dålig dag, allt känns jobbigt och jag vill inte riktigt nånting.
Jag vill inte ens sova. Så nu sitter jag och stirrar i väggen som ett fån och känner att jag borde fåt något gjort ändå. Så nu ska jag börja plugga historia.
Jag trodde allt detta skulle blir bättre med tiden.
Men det faktum att du är här, nära mig, hela tiden gör det bara svårare.
Jag hade för bråttom när jag trodde att jag börjat läka.
Nu börjar en ännu tyngre process...
Fick frågan igår natt att "Hur känns ensamheten?"
Det känns precis som det låter. Ensamt.
Även om man är omgiven av snälla, härliga människor så är det som ett stort svart hål inom en skulle suga åt sig all energi och all glädje, och bilda ett gapande hål som ständigt gör sig påmint.
Jag orkar inte känna något, och även om jag ibland vill, så gör jag det inte.
Känns nästan som att en skräckfilm till och med inte skulle påverka mig.
Och då är läget kritiskt. Jag är så likgiltig.
Memingar som "jag saknar dig", "jag behöver dig", "jag älskar dig" känns så himla avlägsna.
Ändå hör jag dig säga dem varje natt när jag sover, och jag hör mig själv svara samma sak.
Nykterspiken och partypoopern
Nejnejnej. Definitivt fel val av kvällsplaner.
Jag borde hållit mig till bion,
men att gå dit ensam skulle nog inte heller varit någon höjdare.
Dagens ljus är nog Rasmus för att han accepterar mig som denna veckas roomie,
för att vi förstår varandra och kommer bra överens,
för att han hämtade mig vid stationen idag och för de goda mackorna vi gjorde tillsammans.
Sitzen var långtråkig, trist och framförallt nykter (som vanligt).
Folk måste nog snart börja tröttna på mig och min klara skalle.
Grejen är ju det att det är ju inte nykterheten som sätter käppar i hjulen för att jag ska ha de roligt. Nu är det nog bara min mentala hälsa i allmänhet som sätter stop..
Jag är en bergochdalbana och känner mig ständigt balansera på en lina mellan att vara sentimental och helglad.
Känner mig som en tråkig, hemsk partypooper där jag går fram.
Jag vill ju inte förstöra för alla andra och jag vill så gärna kunna ha kul själv.
Men ibland går det inte. Och det får jag leva med ett tag nu.
Allt påminner om dig och det tar så sjukt.
I morgon blir det tidig väckning för min del,
ska till biblioteket och plugga igen. Skönt.
Och definitivt skönt att återigen veta - ingen hangover.
onsdag 25 november 2009
PLANS
Ooops! Ganska snyggt med "change of planes" på förra inläggets rubrik.
Det skulle till och med kunnat vara meningen om jag inte förkunnat mitt lilla misstag.
Change of planes
Har nyss blivit upplockad av Rasmus och sitter återigen på min vanliga plats i min vanliga studieskjorta på biblioteket. Har nyss fått nobben av mitt biosällskap så ikväll blir det sitz.
Min första.
Läskigt! Hade först ingen lust att gå men inte har jag något bättre för mig heller.
Ska ha mina vita byxor, mina tomtetofflor (de från igår), och så blir jag ju tvungen att gå till stan och köpa en tomteluva och en röd tröja.
Men först ska jag plugga tills datorn dör.
Sorry
Satt och storbölade ett tag till denna låt.
Den var liksom så mitt i prick.
Bestämde mig för att sjunga in den.
Resultatet, inget vidare,
men jag menar iallafall det jag sjunger,
krävdes några tagningar för att få rösten stadig..
Förlåt till alla som tycker att jag förstört en bra låt!
To be prepared or just too much
Sitter och har beslutsångest för VAD SJUTTON JAG SKA PACKA NER till veckans Vasaresa.
Har nu beslutat att jag kommer bo i Vasa hos mina vänner så länge lagret räcker och sen kanske jag börjar om från början. Thomas var nr 1, Rasmus blir nr. 2, Bodil nr 3, ev Belle och Emme nr 4, sen börjar det bli lite knapert. Men vi har tagit oss förbi julen då redan så det löser sig. Mina vistelser i Vasa kommer att räcka från Onsdag till Fredag eller Söndag lite beroende på. Hittar all motivation jag behöver i Vasa till mitt studerande så det var ett självklart val.
Skulle flytta dit men min skola berättigar inte varken studiestöd eller bostadsbidrag.
Hmm.. nu till saken, vad sjutton ska jag packa ner. Bio i morgon blir det iallafall.
Sen på Torsdag eventuell pizzakväll hos Bodil.
Sen på Fredag åker vi till Åbo med "feelisbussen" på glöggrundan.
Har packat ner halare och termos redan. Men behöver jag alls något snyggare?
Sen Lördag blir det utgång i Vasa... Och på Söndag åker jag hem.
Har en känsla att jag (återigen) packat lite för mycket...
Usch.
Rasmus! Be prepared!
Soppmästaren kommer till Vasa!
tisdag 24 november 2009
Rödfeber
Jag har fått ett nytt beroende - Söta saker i färgen rött.
Var med mamma på stan idag och vid Kangasmestarit hittade jag lite rött prickigt tyg som gav mig lite idéer till julen. Har ju träffat så många söta, snälla tjejer nu senast så jag ska försöka förverkliga min lilla idé också.
Dessutom hittade jag vid KappAhl ett par morgontofflor i rött!
Blev så betuttad att mamma nästan fick säga till på skarpen
när jag försökte insistera på att bära dem utomhus.
Men söta är dom iallafall, eh?
måndag 23 november 2009
Blonde vs. Brunette
Sovmorgon utan överdrift
Imorse vaknade jag prick klockan 14, det innebär ett sömnsaldo på nästan exakt 14 timmar.
Helt sjukt ju!
Så jag steg upp och kände att detta skulle bli en dag jag inte skulle få gjort ett skit.
Det stämde ganska bra det också, hade helt och hållet glömt mina historiaböcker och anteckningar hos Thomas.
Hittade dock mina finskaböcker här, men det blev aldrig riktigt av en dag som denna.
I morgon blir det nya tag med jobb från 17-21 och åtminstone ett försök till läxläsning.
Regnet
Ligger i min lilla enpersonssäng och känner mig som regnet.
Att vara tröstlös utom alla gränser är minst sagt tortyr
när det inte syns utåt att man har ont.
Att gråta inombords gör en till en slav i sin egen lilla kropp.
Det är ingen som kommer fram till en till synes glad, leende person
och säger "Du ser så ledsen ut" eller "Det blir nog bra" eller håller om en.
Och även om de skulle det så skulle man bli arg på sig själv
för att man inte kunnat dölja sorgen tillräckligt väl
och man känner sig plötsligt svag och oberäknelig inför sig själv
att man inte vet vart man ska fly.
Ungefär så känns det,
fast värre.
söndag 22 november 2009
Take me back
Har sett Twilight för femtioelfte gången ikväll. Delar av filmen som tidigare jag tyckt varit så himla gulliga, romantiska och puttenuttiga får mig bara att gråta nu.
Som när Bella säger åt Edward "No! We can't be apart!" osv.
Jag grinar för det var precis så vi hade det, för tre veckor sedan,
TRE veckor.
Igår träffade jag dig, du var som förbytt.
Du var nästan elak.
Du verkade tycka att allt var en rolig lek,
du kunde säga vad du ville för att det inte kändes någonstans i dig.
Dock tycktes det vara så svårt för dig att läsa mig,
och se hur sjukt varenda spydiga, retsamma ord tog.
Du var som bortblåst igår, utbytt mot någon annan för mig okänd person.
Varför är det så svårt för dig att vara varm?
Bara för att du inte är min längre
betyder det väl inte att man ska förvandlas till en snögubbe?
Eller har jag missuppfattat något.
Jag konstaterade de dagar jag befann mig bland folk i Vasa,
jag är likgiltig till all typ av kontakt från flirtiga män.
Det fanns en del, men jag orkade inte.
I stället drog jag fram en osynlig sköld
och höll den framför mig för brinnande livet.
Det spöregnar i Jakobstad.
Regnet öser ner och jag längtar tillbaks till Vasa.
Inte för att du är där,
men jag längtar till motivationen och till alla underbara människor jag träffade.
De var precis det jag behövde just nu.
Big no no
Säger bara en sak. SKY på en Lördagskväll - BIG minus.
Tack för en trevlig inflyttningsfest till Belle och Emme.
Tack för nya vänner.
Nu, hem till älskade lilla Jeppis och gästrummet.
lördag 21 november 2009
För övrigt,
Det bor en mus/råtta i Thomas vägg. Den besöker roskisen ibland och jag fattar inte att jag är den enda som hört det. Idag uppehöll den mig under en timme. Jag satte och lyssnade febrilt och när jag lyste med min starka kameralampa mot väggen bakom roskisen fanns där ett hål och när det krafsande ljudet hördes, så rörde sig även väggen. Ha!
Thomas tror inte ett skvatt på det där.
But fear not! Mousebuster Sara is on the roll and about to find out the truth!
Du slår mig
Just nu sitter jag och äter en liten påse med M&M's. Pojkarna är i Nykarleby och spelar innebandyturnering så jag sitter i Thomas kök efter att ha röjt undan och putsat lite här.
Tycker det är så skönt att städa.
Du slog mig igen, både inatt och idag när jag gick omkring ensam.
Det är inte bra att vara ensam.
Det är inte bra att gå förbi din bil och motstå impulsen
att gå in för att hälsa på dig, krama dig, hålla om dig, lukta på dig,
sitta i din famn, pussa dig i nacken, röra dina läppar,
känna på din varma rygg, känna ditt hjärta, bara för en liten stund.
Aj aj aj.
Igår kväll..
... var helskön.
Liten förfest vid Thomas före utgång..
Jag och the man himself. :)
Pojkarna tog sig upp på podiet och höll sig utanför stängerna mest hela kvällen.
Jag, fotad from "up there".
Kvällens skönaste, Danko (t.v.) släpper lös med okänd.
Kvällens storslagna minnen:
- Sardinburken man befann sig i längst fram i väntan på Lorentz.
Det var helt sjukt hur folk tänkte ibland. Som att det skulle gynna dem om de tryckte på allt vad de kunde bakifrån. Det orsakade bara en massa knuffande och andnöd. Var tvungen att klämma mig ut innan "den stora showen" börjat. Det var äckligt.
- Sabinas och min lilla diskussion med en finsk VPS - spelare,
han skulle pröjsa 5€ för att få en cigarett av Sabina.
Sen retades vi lite med honom.
- Rasmus och min "hoppapåtåregndans" på dansgolvet
- Det hånglande paret som helt plötsligt bara vräkte sig över bardisken och välte Rasmus lonkero. Vi bad dem flytta sig och eventuellt betala drinken. Efter sluddrigt ursäktande drog de sig undan. För att sedan komma tillbaka igen på samma sätt...
- ... Rasmus som blev arg på det hånglande paret och knuffade bort dem,
och mitt glas med iskallt vatten som bara råkade träffa dem båda rakt uppifrån.
- ... skriken från det hånglande paret och high-fiven med Rasmus.
- Emmes söta fylla och goda råd och converse-skor. :)
- Milipojkarnas djuriskt förföriska dans på podiet med skjortorna uppknäppta.
- Rasmus försök till att dra en isbrytare på McDonalds. "Nå nu ska vi prata om lite pinsamheter som hänt ikväll...." Och så stjälper han sin Coca-Cola över hela bordet. Score!
- Legenden Matti blir uppringd.
Vi frågar: Var e du?
Matti: Utanför Olli's, jag ska heim!
Vi frågar: Med vem?
Matti: Öööh, vänt na liiti... (vänder sig från luren) Va heitär do?
- Thomas som skickar mig att sova någon annan stans "just in case" och jag som finner att det är Knuts som sovit i hans säng inatt. Inte alls misstänksamt Thomas. :D
Så, för att dra slutsatsen, kvällen var riktigt trevlig. Dock kom jag på mig själv med att vara nykter redan klockan 11. Så gick det den här gången igen. Men lika bra det. Vatten efter tolvslaget är en fin regel jag har. Jag behöver inte fyllan för att ha roligt. Tror bara jag skulle blivit sentimental av det..
I förrgår...
fredag 20 november 2009
Rosettfeber
Gah.
Borde verkligen ändra min header. Jag undviker redan bilderna på oss på facebook för att jag vet att de tar sjukt, och så ser jag den varje dag jag bloggar. Vilket oftast är flera gånger om dagen.
Snart börjar jag ta avstånd från bloggen också, inte bra. Nej, headern ska åtgärdas snabbt som sjutton. Men inte ikväll.
Kom precis tillbaka från stan, har köpt ett sött rosetthårband,
har blivit ett litet beroende, men aldrig något jag köpt för Du tyckte inte om det.
Nu har jag två, ha! Det du!
Sitter här med Matti och Thomas och trycker i mig en grekisk sallad från Fresh.
Aldrig mer. 4 och fucking 70 för en slemmig röra och lite dressing.
Men den måste ner för det slog mig precis att jag inte ätit på hela dagen förutom en tekopp i morse, men det är väl ingen maträtt precis.
Drog ett annat konstaterande också för några dagar sen, 5 kilo har åkt på 2 veckor nu.
Jag svälter inte mig själv, men jag är inte hungrig därför glömmer jag äta.
Kanske en del av sorgeprocessen.. Det går över.
Nu ska jag ta lite skumpa! Vi ses därute i Vasavimlet!
Tick tack
.. välförtjänt paus, har skrivit två essäer redan, upplevt flow har jag också. Nu är jag ju lite hungrig dessutom. Vad göra, vad göra?
Hello world!
God morgon världen! Steg upp nio i morse och Thomas förde mig till biblioteket för att sedan gå och gymma. Jag kände att jag behövde studera. Mina kurser denna period blev min sista finskakurs, historia (KUL) och så även psykologi 3 som även den är min sista.
Jag börjar bena av nu.
Kvällen är ännu suddig. De flesta ska ut ikväll men jag vet att det inte kommer vara någon hit ikväll, eller vem vet, kanske det blir, i morgon är jag bjuden på fest. Kanske jag tar en lugn kväll med film och godis ikväll.. Låter skönt och behagligt.
Vi ska se, vi ska se...
torsdag 19 november 2009
Burden
Idag har varit en befriande dag indeed. Pappa fick se vad som pågår i min skola och med mina studier, han var säkert lite besviken men han är min pappa och han ställer upp och är besviken endast för att han bryr sig. Dessutom hämtade han sig ganska fort och bjöd mig i stället på Subway innan han stressade mot Kokkola för att hämta lillasyster.
Ikväll var jag även på promenad med Kristian,
det var befriande och samtidigt få hålla handen igen.
Vi diskuterade om mycket och pratade mer än vad vi vanligtvis brukade göra.
Kanske har något att göra med att vi försöker övergå till kompisfasen och han kunde slappna av.
Det kändes nästan rätt, förutom det faktum att han inte är min längre.
Mitt konstaterande var slutligen ändå att om jag insett för länge sen att jag kunde ha mitt eget liv på sidan om vårt förhållande så skulle vi kanske ännu vara tillsammans.
Men å andra sidan skulle detta varit svårt i Jakobstad då nästan alla mina vänner är i Vasa.
Mitt liv skulle vara så rikt om jag hade båda delarna nu.. Men man kan inte få allt och nu är det dags för mig att bygga på kompisrelationerna i stället. Det kan vara en utmaning det också.
Vasaborna är dock mycket välkomna och förutom att ha hängt med Thomas, Rasmus och Matti de två senaste dagarna har jag träffat på dubbelt fler bekantskaper.
Har suttit vid Ollis två dagar i rad nu, ikväll spelade vi Alias, Afrikas stjärna och Klöver 8, himla skön kväll har det varit.
Du är fortfarande med mig hela tiden, men den svagheten kommer jag inte ge dig.
Jag klarar mig. Men det svider ännu.
By the way, jag kommer ta studenten i vår! Om man snackar börda från axlarna.
Pathetic
Onsdag vid Ollis
Sitter hos Thomas med en mycket snabb internetanslutning. Ska så småningom börja dra mig till biblioteket så jag får lite arbetsro, ser till och med fram emot att få börja med historian..
Igår gick vi till Ollis på Pro Evolution Soccer turnering. Det slutade i att vi alla landade på SKY, men där stannade jag inte länge. Det var kul så länge det varade vid Ollis då vi alla satt i en grupp och kunde skratta och umgås. Men när vi sen kom till SKY fick man ingen kontakt längre och det var då jag började tänka igen.. Jag kände att jag måste hem, jag översköljdes av dig gång på gång, kalldusch på kalldusch. Blev varm i magen när folk pratade om hur vissa av människorna bestämt sig för att gå ut och äta med sin pojk-/flickvän i stället för att gå ut.
Dom tyckte det var tråkigt. Då skulle jag gjort vad som helst för det...
Jag försökte i alla fall.
Det värsta är att du just nu befinner dig i samma stad som mig.
Rasmus förbereder sig för PES-turneringen,
notera att det var en Playstation-turnering.
Thomas innan han skulle klippa sig..
Nya bekantskaper (jag tycker hon liknar mig lite här!!)
Ännu mer nya bekantskaper,
nu kända som Micke och Killen som brände pizzan.
onsdag 18 november 2009
Vasa
Väskan är packad. Nu ska jag bara hitta täcket och kudden och trycka ner dem någonstans också..
Sen ska jag läsa till prov. Bussen går klockan 15 och jag får sällskap av Petter.
Det är ju alltid en tröst.
tisdag 17 november 2009
Tomma ramar
Jag möblerar om och gör i ordning resten av mitt rum.
Nya skåp har kommit, jag flyttar och skuffar.
Men det tyngsta arbetet är de tomma,
gapande ramarna som du och ditt leende ansikte brukade fylla.
En vanlig morgon
Peppi relaxar på bordet
Haha, kolla ögonen
Ni som tycker att Peppi ser övergödd ut, i den storleken hon är väger hon endast 3,5kg.
Helt normalt för en kastrerad hona. Ser ni på tvättbilderna nedan så har hon minsann en getingmidja, men enormt mycket päls..
Pusskalas
Darn it, we're busted!
Nytvättad sötnos.
Glad
Nyvaken, Roxie agerade väckarklocka eftersom min kära iPhone är spårlöst försvunnen sen gårdagens kattbad.. Borde jag gå och fråga ut Peppi?
Sitter och blir överröst av vackra, peppande, snälla kommentarer av både svenska och finska läsare. Det värmer i hela bröstet och jag blir så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. I stället tar jag mod till mig och sätter upp två låtar från när jag sjöng på Jarogalan.
On the Road again sjöng jag först, var väl lite nervös och rösten skälvde lite så att de långa tonerna klipptes av, men det är sånt som händer, och jämför jag dessa med floppen i Helsingfors så är detta en barnlek.
Hallelujah sjöng jag därefter, jag vet inte om ni märker det, men det är några ställen där som jag nästan börjar gråta på, så i detta fall är ställena som låter som nervositet och osäkerhet bara en klump i halsen. (Kristian satt och såg på mig och låten är allmänt stark för mig). Som man hör på pappa och hans vänner i bakgrunden så är det ingen lätt låt för honom heller. Hela filmen börjar med att pappa säger "Denhär e äcklig!"
Men, nu tog jag mod till mig för första gången. Kanske jag vågar lägga upp mer efter det här.
Men jag tycker ni förtjänar att höra vad ni önskar lycka till till.
On the road again
Hallelujah
Snälla var snälla, eller så ger ni förebyggande kritik.
måndag 16 november 2009
.. och bilder på tvätt
megakisse ska få bada
Hon grabbade tag i köksskåpet och stannade där ett tag...
Sen körde hon lite karate
.. våt kisse..
vi torkade i över en halvtimme, notera, detta skedde för över tre timmar sedan, hon är fortfarande våt.
MEN: Trots att hon med klorna försökte grabba tag i saker runt sig klöste hon inte oss, inte EN gång ens. Hon var mycket försiktig med oss. Men lite chockad var hon ju förstås...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)