Vi satte oss ner, jag Thomas och Sandra på kaffe och honungsvatten innan vi ringde efter Matti och Rasmus. Det var en mysig Torsdagkväll men alltför mycket ångest förpestade luften för min del. Jag satt i soffan och deltog med halva örat i deras diskussioner. Samtidigt försökte jag koncentrera mig på dagens prov med en smällhuvudvärk utan dess like.
Kusin konstaterade att det nog måste vara stressen jag varit under, men det har inte blivit bättre idag och pulsen skenar och jag har frossa. Hmm..
Det var skönt iallafall att få vara nära människor ett tag.
Även om ingen kommer bli tillåten att ersätta dig på ett eller annat sätt på länge,
så är det alltid skönt att få sitta och lyssna på då människor pratar.
Det gjorde jag alltid i vårt hem då det kom människor på besök,
satt försjunken i en bok och lyssnade med ena örat...
Men av någon anledning var det de obekanta rösterna som fick mig att falla samman igår igen.
Blev värmd och ompysslad av Rasmus med långa kramar och ord som lovade att det skulle bli bra. Men det tar tid. Det gör det. Och det tar så sjukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar