Not back on my feet, but..

Idag, kära läsare, har jag sjungit sönder mina stämband, det var dumt.

Jag vet teknikerna för hur man ska sjunga rätt men tyvärr gav jag mig ut på lite väl djupa vatten för att få fram en speciellt distortion i rösten. Och då började det bränna något förfärligt.

Dum som jag var slutade jag inte utan tänkte att jag kunde träna bort det, och visst fick jag en fin effekt, men priset kan vara lite väl högt med tanke på att Lördagen och X-Factor närmar sig med stormsteg. Puh.

Och inte är jag klokare på vilken sång jag ska sjunga heller. Mycket dumt.

Har ni idéer, snälla, hjälp.

  Och för er som tycker att jag är ett hjärtlöst litet elände så tänker jag bara försvara mig med orden att jag igår kom fram till att mitt liv tvunget måste fortsätta fungera. Speciellt nu när skola, framtid och annat står på spel. Jag har helt enkelt inte råd att gräva ner mig. En lite mindre väsentlig orsak är dessutom den att det är få av er läsare som vet hur starkt och hur viktigt mitt och Kristians förhållande var. I stället för att trötta ut er med en massa snyftsnyft ska jag försöka göra mitt bästa för att hålla min blogg uppdaterad. Visst kan det komma lite snyftsnyft ibland, då man bara inte orkar.

Men lita på att jag kommer göra mitt bästa.