Ingen god morgon. Slocknade av utmattning klockan 3 efter att ha blivit kallad patetisk några gånger, riktigt så du fick det att sjunka in i huvudet.
Tack Gud för vänner, jag menar det. Kände att jag fick tröst även om de var flera hundra kilometer ifrån mig. Jag måste verkligen börja gå vidare. Du tycks ju inte ha ett enda problem att göra det så varför kan inte jag sluta vara så miserable..
Raderade dig igår. Alla bilder på dig tagna av mig på Facebook.
Var lustigt att se hur dina bilder minskade från att vara 202 till 85.
Det var nästan så jag skrattade lite.
Nu ska jag till stan.
2 kommentarer:
det enda som hjälpt mej var att resa bort på utbytesstudier, sen bort över sommarn och jobba. man rymmer lite bort från allt men ändå så känns det lättare sen när man kommer hem och märker hur mycket mer självständig man har blivit under tiden man varit borta från "han".
Tack, det är faktiskt en idé jag funderat lite på. Måste bara göra klart gymnasiet först. Sen så. Hoppas allt är bra med dig nu! :)
Skicka en kommentar