måndag 16 november 2009

Sorgearbete

Tårarna har precis slutat trilla. Tågresan hem var en ren plåga. 
När jag såg pappa vid stationen släppte allt och sen dess har det inte gått att stänga av tårflödet.

Det är ett tomt hål i mig nu men som en klok Kristoffer sade åt mig idag när jag påstod att jag inte har något hjärta kvar, "Jodå, och det ryms mycket i det, det är det som gör det så svårt".
Det stämmer nog. En massa saker som jag delvis vill ha ut ur det så fort som möjligt, men det skriker i protest och det blir en strid därinne som får det att göra så ont.

Tack alltså till, pappa, mamma, Robin (för ditt fina meddelande i natt), Martin, Kira, Rasmus, fammo, Madde, Thomas, Linus, för allt ni sagt och gjort idag och ni fina människor som läser och stöttar genom att kommentera.

Det här tar tid.

10 kommentarer:

Anonym sa...

du klarar dehär..efter regn kommer sol!

Anonym sa...

Ta hand om dej! Ett steg framåt och två steg bakåt till först men du ska se att det blir bättre. Tillåt dej att gråta, det rensar! En kram från mej!

Anonym sa...

kanske det bara inte var meningen att det skulle vara ni... allt sker av en mening..det blir nog bättre ska du se..

Saray sa...

Tack. Anonym 3, du kanske har rätt. Det är svårt att inse, kanske tiden inte var rätt nu, men jag vill tro att den tiden kan komma ännu.

Anonym sa...

Ett litet råd bara: gå vidare i livet, lämna inte kvar i det gamla och hoppas på något som kanske inte kommer. Kommer det o. du då är redo att ännu ta emot, va härligt... men ha inga förhoppningar så blir du heller inte så besviken. Sörj färdigt nu o. så går du vidare, starkare än förut!

Saray sa...

Du pricka rätt igen. Jag är dum som väntar, jag vet. Risken finns att jag blir besviken om jag väntar. Men jag har inte tid för att sörja nu, hellre sörjer jag när jag är färdig med allt jag måste ha gjort, skolan, studenten, körkortet osv. Därför bygger jag upp falskt hopp, bara för att orka, det hjälper, det är dumt men det hjälper, just för att jag helt enkelt inte har tid att sörja, skulle jag göra det nu skulle allt rubbas, det orkar jag inte med.

Anonym sa...

håller med "Anonym".. känner igen dedär och sitter på ett sätt fast i samma sak. "lämna inte kvar i det gamla och hoppas på något som kanske inte kommer. Kommer det o du då är redo att ännu ta emot, va härligt.." -stämmer så bra! jag försöker i varje fall leva efter det, de går så mycket bättre då. lever du vidare nu, så finns det inget som säger att det inte kan bli Ni i framtiden.. men vänta inte, de gör det bara ännu jobbigare.. ser han du kan stå på egna ben, växer du samtidigt i hans ögon. allt blir som det är meningen att bli tillslut.

Saray sa...

Ni är alla anonyma så de blir lite förvirrande! Men ni är kloka människor, tack för alla era ord, jag suger åt mig som en svamp.

emilia härmälä sa...

"if you love someone, set them free. if they come back they're yours. if they don't, they never were"

det läser jag alltid om och om igen. det ger iaf mig some peace med att det val jag gjorde var rätt. om något är menat, då kommer det att ske. förr eller senare. jag tycker det är skönt att kunna ge över lite i ödets händer. that is, if you believe in fate.

styrke-kramar till dig! du klarar detta fint.

Saray sa...

Jag tror verkligen på ödet. Men så tror jag också att våra val styr vad som händer i livet. Den meningen har jag många gånger haft i huvudet nu under de senaste veckorna. Den är så rätt. Tack för att du påminde mig när kraften börjar svika.

Njut av att få vara där du är och jag hoppas att du har det bra!
I wish you all the best!