Burden

Idag har varit en befriande dag indeed. Pappa fick se vad som pågår i min skola och med mina studier, han var säkert lite besviken men han är min pappa och han ställer upp och är besviken endast för att han bryr sig. Dessutom hämtade han sig ganska fort och bjöd mig i stället på Subway innan han stressade mot Kokkola för att hämta lillasyster.

Ikväll var jag även på promenad med Kristian,

det var befriande och samtidigt få hålla handen igen.

Vi diskuterade om mycket och pratade mer än vad vi vanligtvis brukade göra.

Kanske har något att göra med att vi försöker övergå till kompisfasen och han kunde slappna av.

Det kändes nästan rätt, förutom det faktum att han inte är min längre.

Mitt konstaterande var slutligen ändå att om jag insett för länge sen att jag kunde ha mitt eget liv på sidan om vårt förhållande så skulle vi kanske ännu vara tillsammans.

Men å andra sidan skulle detta varit svårt i Jakobstad då nästan alla mina vänner är i Vasa.

Mitt liv skulle vara så rikt om jag hade båda delarna nu.. Men man kan inte få allt och nu är det dags för mig att bygga på kompisrelationerna i stället. Det kan vara en utmaning det också.

Vasaborna är dock mycket välkomna och förutom att ha hängt med Thomas, Rasmus och Matti de två senaste dagarna har jag träffat på dubbelt fler bekantskaper.

Har suttit vid Ollis två dagar i rad nu, ikväll spelade vi Alias, Afrikas stjärna och Klöver 8, himla skön kväll har det varit. 

Du är fortfarande med mig hela tiden, men den svagheten kommer jag inte ge dig.

Jag klarar mig. Men det svider ännu.

By the way, jag kommer ta studenten i vår! Om man snackar börda från axlarna.