Men de blir ändå bara sentimentalt blaj är jag rädd.
Dessutom skriver jag så mycket bättre när jag sitter i en buss...
Men å andra sidan har jag numera busstrauma.
Den viktigaste frågan nu är om jag ska spika upp mina fotoramar nu.
Eller vänta, så jag slipper ta ner dom för att byta motiv om några dagar/veckor/månader.
Det skulle jag inte orka med nu.
Jag är tom och kall. Men var är tårarna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar