Har knappt fått tid att bekanta mig med den men jag är redan totalt uppslukad av den.
Är det mänskligt att känna sig så tom, så.. tårlös?
Aldrig har känslan av tomhet gett mig känslan av inte ha några känslor alls.
Som om huvudet är tomt och fast alla tankar når min hjärna vill de inte riktigt få grepp om mitt hjärta.
Jag förstår tankarna, men det uppstår inga känslomönster därefter.
Jag känner mig kall, känslolös.
Jag bryr mig men ändå inte.
Jag vill så mycket men orkar ändå inte.
Jag är ett spöke, men ändå inte.
Men känner, det gör jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar