Det räckte visst inte med en hund i fotändan. Jag hör den välbekanta bjällran på utsidan och när jag öppnar dörren trippar en jamande, tacksam, blöt liten Sveakisse in genom dörren. Roxie var som vanligt lite avundsjuk i början och ligger fortfarande och för missbelåtna grymtande ljud där i fotändan... Inatt sover jag gott.
Sveas väg upp..
... förstås för jag en blöt kattpuss som tack för att jag öppnade dörren..
älskade vän
måste nog säga att blöta katter, till skillnad från blöta hundar, doftar nästintill gott.
Lite märkligt konstaterande drog jag nyss. Av alla katter vi haft (Karl Magnus Jansson, Sotis, Fritz, Fridolf, Marie, Jum-Jum, Svea, Gizmo, Casino, Sheba, Peppi, yep, gav namn åt alla utom den förstnämnda, det var pappas verk) är det bara hankatterna som blivit överkörda eller försvunnit på något sätt. Så jag hoppas innerligt att någon av våra nuvarande kissor inte blir överkörda. Vi har bara damer kvar i huset, inklusive Roxie, hoppas dom stannar tills dom dör av åldern.. Klarar inte av att ta farväl av ett till djur.
Älskar dem för mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar