Karaokekvällen

Vi kastar på dagarna här lite så här kommer Fredagen i stort sett.

På dagen golfade vi och på kvällen var det sedan tänkt att vi skulle ut och äta hela gruppen och fira Kimi som var med på resan på hans födelsedag. Efter det gick vi genom Perschiera på jakt efter en karaokebar som jag, syrran, Mindy och Mats hade blivit visade för av en trevlig italienare som jobbade på golfbanan. En liten grupp av oss orkade ta oss hela vägen fram från stan, det var dryga 1,5 km, resten gav upp. Väl på baren drack vi margaritas och birra och jag och några andra bestämde oss för att ta steget längre och våga sjunga karaoke.

I Italien går man på karaokebar för att man kan sjunga, i Finland sjunger man för att man är full och tycker om att bröla då ingen bryr sig för att alla är lika fulla.

På baren vi var på sjöng dom flesta som gudar och de som inte sjöng bra fick en gummihammare bankad i huvudet på sig av konferencieren så ana min nervositet när jag sedan skulle upp och sjunga Duffy's Mercy. Det gick vägen, jag fick stående ovationer och blev sedan tillfrågad av tre Italienare om min härkomst, om jag var gift, hur gammal jag var och om jag föredrog italienska män framför finska. Det skulle varit riktigt trevligt om inte männen var nära trettiostrecket.

På vägen hem fick vi en ny överraskning, inga taxibilar kör tydligen efter 23 i Italien, det var en liten chock. Så mamma och några andra sprang runt som tokar och frågade lokala ungdomar om hjälp, några av oss fick skjuts hem. Mamma, jag och pappa och två Pensalabor fick slutligen ta den dryga sexkilometerssträckan till hotellet från staden, det gjorde inte så mycket, det var ännu ca 20 grader varmt och vi njöt av nattluften och den vackra sjön.

Vi var lagom trötta när vi svängde upp för backen som ledde till hotellområdet, ca 500 meter innan målet svängde en Volvo-farmarvagn in framför oss och ut stiger en kille jag kände igen från baren som med frågande röst ropar "Sara?"

Snacka om bad timing, men vi var tacksamma för det. Jean Pierro gav mig sin nummer och var för övrigt poliskonstapel med fyra barn, mamma satt i barnstolen den sista biten. Lokalbefolkningen var verkligen otroligt hjälpsam.

I väntan på shuttle-bussen som skulle ta oss in till Peschiera.

På ett av de söta caféen på Peschieras smågator, servitören fråga ut mig på en drink mitt framför min mor dagen efter, alltså på Lördag, han fick mitt namn på Facebook, that's it. Men jag beundrar hans mod, mer sånt!

På kvällen åt vi på en flotte hela gänget på 40 pers. Maten är helt underbar i Italien, det gäller bara att inte falla i turistfällorna. "Homemade pasta" på alla menyer är en typisk sådan.

På karaokebaren med Jakob Karf, Maria Gref och jag. Vi hade skoj.

Fina mamma och pappa!

Vi diggade till lite italiensk karaokemusik.

På vägen hem kom en svan och hälsade på oss ur vassen.