I torsdags plockade jag upp lillsyrran från träningarna efter jobbet är i Kokkola. Jag satt och pratade med henne och kastar en snabb blick på henne då hon ylar mitt namn med en decibelnivå som spräcker glas. Jag tittar framåt och ser ett rådjur springa över vägen, femton meter framför oss. Det var verkligen på håret. Måste säga att jag var glad att jag var så avspänd och oförberedd. Skulle jag sett när den kom ut på vägen tror jag att jag skulle panikerat, nu gjorde chocken att jag höll mig så lugn att jag bara släppte på gasen och väjade lite, lite, jag såg att den skulle hinna. (Jag hade visst lärt mig från min svartis-händelse i November, som skedde på nästan exakt samma ställe...)
I går körde jag och pappa till Vasa på ett secret mission, vi pratade mycket om älgar på vägen tillbaka. Plötsligt utbrister pappa "sidu". Jag tittar fram och de två bilarna framför oss hade fått tvärtnita för en virrig älg som börjat springa över vägen, men som sedan ångrat sig, vi körde förbi lagom i tid för att jag skulle se det stora djuret trava in i skogen igen, med sin långa ben.
Så var vaksamma nu särskilt under vårmånaderna.
Det är mycket liv och rörelse på vägarna såhär års!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar