Redan då får jag en liten kick.
Väl vid kassan frågar hon lite om butiken och jag babblar på så gott jag kan, när jag vid ett tillfälle presenterat Blossombutiken i Jeppis undrar hon om jag själv är från Vasa, och jag stammar fram att "nej, jag är från Jakobstad."
"Du pratar jättebra finska! Verkligen jättebra! Du ska inte vara osäker, jag fick en så bra fiilis av dig då jag märker att du verkligen vill och försöker! Denhär butiken kommer jag att berätta om!"
Hon lämnar mig handfallen vid kassan, röd om kinderna och med vääääärldens största leende. Det är verkligen en bekräftelse jag väntat på, jag vet att min finska är dålig, vissa dagar är den under all kritik. Dessutom har de majoriteten av bemötanden jag fått varit rätt tveksamma. På snudd till "suomessa puhutaan suomea"-inställning.
Men jag har verkligen gått framåt, från att haft mellan 5 och 7 i finskavitsord från lågstadiet uppåt och från att ha hatat finska av hela mitt hjärta, enbart då för att jag inte fattat och trott att jag inte kunnat, till att nu kunna ta mig fram i mitt eget land, konversera lite, och ibland släppa ur mig ett torrt litet skämt.
Så mitt tips är, (utifrån egen erfarenhet):
Våga tro på dig själv,
våga öppna munnen,
våga göra bort dig.
Det är då du går framåt.
våga öppna munnen,
våga göra bort dig.
Det är då du går framåt.
2 kommentarer:
Vad roligt att läsa detta inlägg! Jag ler själv nu också, blir så glad för din skull :) och du har så rätt i det du skriver; om man int försöker så kommer man ingenstans!
Va roligt vännen! Tänk vilka underbara kunder vi har :)
Ha det gott i Vasa,
kram från Annika
Skicka en kommentar