Det är min sista dag, jag vill ha många glada, nöjda kunder, en fin dagskassa, mycket ska bli gjort och allt ska fungera felfritt sista dagen på jobbet. Sen när jag väl stänger dörrarna för sista gången vill jag känna att jag gjort allting rätt och lämnar som ett fint minne hos mina arbetskamrater och framförallt min chef.
Dagen fungerade enligt följande:
Sista dagen på jobbet. Jag kommer till jobbet och slår upp dörrarna. So far so good. Jag får in ett gäng glada kunder och under hela dagen får jag in en massa fina människor. Jenny kom in och diskuterade en vända och en härlig kvinna som jag tycker så mycket om var in flera gånger. Telefonen ringde mer än vanligt och jag kände att massor blev gjort. Ändå slutade allt så fel. Dåliga, personliga nyheter dök upp under dagen, min sista kund går ut klockan 20 över stängning och allt är ännu i ett kaos. Jag skäms för att jag inte hunnit med mer. Svindeln, den höga pulsen och huvudvärken gjorde sig till känna redan efter att halva dagen passerat och när jag väl lämnade jobbet var jag trött och stressad.
Värst av allt. Senare på kvällen får jag meddelande om att ena dörren lämnat olåst. Och jag som ryckte och drog som en dåre, för att jag är extra noga med just dom dörrarna. Men det spelar ju ingen roll eftersom nu var den ju olåst och jag har gjort bort mig på min sista dag. Allt är förstört känns det som! Tänk om ingen varit där senare och märkt det! Fy så jag skäms.
Idag är jag sönder. Inget går som tänkt och det är stressigt och tungt privat just nu. Ständigt finns det något som biter där i bakhuvudet och nu blir jag dessutom förbisedd av diverse viktiga personer. Det är inte min dag. Inte min vecka heller för den delen. Jag skulle vilja sova bort en vecka, men det går ju inte, för jag har för mycket. Och det känns som att jag snart slår mot dendär cementväggen. Och jag vet att jag inte är ensam om det så därför måste man bara kämpa vidare, ta med en slägga och slå sig igenom den där väggen. Jag har inte tid att vara svag nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar