Jag samlade nyss lite pluspoäng/gjorde bort mig. Det kom en familj in till butiken, två barn hade dom, en liten pojke, den yngsta hade fått en Pokéboll i plast, den var lila och hade det kännetecknande M:et som Masterbollarna har på sig. I den hade han hittat ett klistermärke med en Pokémon på som han hade klistrat på bollen. Han var så stolt och skröt med att det var en drakpokémon, (jag förstår varför han skryter, de är i princip bara svaga mot andra dragon-types), men jag rättade honom med att förklara att det är en Dragon-Ghost type, vilket är ännu bättre, förtydligade jag. Jag frågade honom om han visste vad den hette... Nej, det visste han inte.
"Vet du?", sa han och spärrade upp ögonen mot mig. "Giratina, heter den", svarade jag, det var ingen fråga om, kunde knappt dölja min iver, "och den kan anta två olika former."
Nu var det inte bara pojken som spärrade upp ögonen, föräldarna var plötsligt väääldigt intresserade i det jag pratade om. Jag blev knäpptyst, blinkade några gånger och förklarade sen för föräldrarna: "Jag har en lillebror som är Pokémontokig..."
Faktum är, att både min lillebror och lillasyster tycker att jag är lite knäpp.
3 kommentarer:
Underbart Sara! Ha en fortsatt skön dag!
Haha! Tack detsamma Jenny! :D
Haha :) Wonderful!
Skicka en kommentar