Okej, så supermegahappy är kanske inte det ordet jag skulle beskriva mig själv med nu. Men bra nära.. eller näe... nöjd, snarare.
Detta blir ett fluminlägg som säkerligen lämnar en hel del frågetecken för utomstående.
Men jag borde verkligen lära mig att ha lite tålamod. Vanligtvis lyckas jag förstöra saker med min ivrighet, och jag känner verkligen att jag borde hold my horses även nu för att inte söndertjata saker och ting. Jag vet ju att allt blir bra snart, jag litar på det, ändå håller jag på som en galning och kanske bara lyckas förstöra. Äh.
To top it off kör jag på en smörig låt från 2006 med samma ämne som detta inlägg...
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar