fredag 15 april 2011

En eye-opener från igår

Igår drog jag med min kära, medgörliga vän Sabina till Katthuset. Jag tänker gå dit och volontera då och då när jag inte är på Strampen. Det luktade rätt illa vid första sniffet, men man blev van efter några minuter. Det är ju klart att det stinker om 105 katter delar på ett litet trähus. För övrigt var jag imponerad över de frivilliga arbetarnas vilja att se till att dessa katter hade det bra. Men jag känner ändå att det finns så mycket mer att göra där, och därför tänker jag gå dit och försöka starta ett nytt projekt. Men mer om det senare..

Hursomhelst, det fanns massor av vackra katter där, många unga katter och många lite äldre, några av dem var riktiga seniorer, en hade varit där i femton år, det fanns någon katt som saknade öron på grund av att deras ägare lämnat dem ute i vintern så att de förfrusit dem, en saknade ett öga, vissa av dem var väldigt skygga medan vissa av dem verkligen gillade människosällskap, många var väldigt nyfikna och den svarta katten med ryggen mot kameran på bilden var väldigt intresserad av mig men lät mig inte röra honom så enkelt inte.

Det jag vill uppmana er som tänker skaffa katt är, för det första, VAR SÄKRA på att ni verkligen vill ha den, visst är de söta som ungar men de växer upp och man kan inte ha en katt för en tid för att sedan tröttna. En katts medelålder är uppåt femton år. Ibland mindre, oftast mer. Orkar ni med det?

Och sen ännu det, om ni funderar på katt. Ge katthuset en chans innan ni tar en nykläckt kattunge. Dessa katter behöver hem och har så mycket kärlek att ge och ta. Ni ger en hemlös ett hem om ni tar en katt från katthuset, de är kastrerade och vaccinerade vid leveransen, och ni får känna att ni gjort något rätt. Katter finns det gott om, men varför ta nya till världen då det redan finns så många av dem som aldrig kommer få ett riktigt hem?

Bild lånad av Sabina. Mer bilder och ett inlägg hittar ni på hennes blogg.

Katthusets hemsida hittar ni här. Här kan ni läsa om verksamheten, katterna och en och annan kattberättelse hittar ni också.

E

2 kommentarer:

Sandra sa...

Vår Winston är från katthuset!! :) Jag ville ha en egen katt när jag flyttade till Vasa, så jag gick dit och tittade på katterna. När jag kom upp på vinden satt det en ½ år gammal katt med ögoninflammation mitt på golvet och såg så bedrövlig ut. Klart det blev den vi tog hem!! :)

Saray sa...

Vad roligt att höra! Skulle kunna ta hem varenda en därifrån! Men eftersom pojkvännen är allergisk så får jag nöja mig med att åka dit och sitta där med dem. Katterna på vindsvåningen behöver massor med stimuli för att inte bli skygga och rädda. Det räcker inte med människorna som går där då och då. Dom borde ha en radio eller en tv som står på däruppe så de har något att lyssna på..