måndag 17 januari 2011

Enemy in me

Idag hade jag ett återseende med en gammal fiende, och precis som tidigare visade fienden ingen som helst compassion till mina känslor. Jag blev kränkt, rent ut sagt, och jag ångrade innerligt att jag gett mig in i situationen, men då var det redan försent.

Ni förstår, jag var vid Lindex och grävde bland REAplaggen i hopp om att hitta ett fynd eller två.
Det var inte förrän jag nått provrummet som jag märkte att min fiende var i samma rum som mig. Jag prövade ett par byxor som verkade extremt bekanta för mig, och efter en stund förstod jag varför. Allt som krävdes var en blick i spegeln och deja vü-känslorna väcktes inom mig.
Det var som om byxorna, min fiende, skrek åt mig hur dålig jag fick dem att se ut framför sina vänner. Jag stod där med speglarna stirrandes på mig, och blickarna från alla oprövade plagg som hängde runt mig trängde in mig i ett hörn. Och byxorna skrek åt mig att "taaa aaav dig oss NUUUU annars ger vi dig en cameltoe på köpet!!".

Jag behövde inte tänka två gånger, jag hade varit där förrut. Jag var bara dum nog att glömma hur det var gången före. Ingenting hade förändrats.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Låter inte trevligt :/ Men kom ihåg att det finns folk att falla tillbaks till om det blir jobbigt :) De kallas vänner, familj och andra bekanta eller till och med främlingar. Har kommit fram till att man kan tala ut om ganska mycket. Skulle vilja finnas till för alla men hinner inte..
//Random

SARAY sa...

Byxorna var nog i stort sett i centrum i detta inlägg. Lite dålig kvällshumor...

För övrigt är min familj underbar och jag har fina vänner. :) Det är skönt att veta att dom finns där, mitt liv är ljusare än det varit på länge, så till och med ett par byxor räckte till att kallas min fiende en dag som denna. It's been a good day. :)

Isa Fisa sa...

Känner till den känslan..eller det fick mej o tänka på hur det var för mig då när jag var nere i helvetet. Hur ett par diesel byxor med storlek 25 i midjan som hängde på mig fick mig att känna mig tjock, hur jag sprang till bussen från Åbo hem mot Nagu gråtandes föratt jag var så "fet"..typ..

Men som de verkar på din kommentar här uppe var de inte så allvarligt menat antar jag:) men fick mig iaf o tänka tillbaka på en tid för mycket länge sedan..

SARAY sa...

Jo, grejen var den att jag hade prövat samma par byxor tidigare, och fått exakt samma reaktion förr, de var så fula på :D Men jag insåg inte att det var samma förrän jag knäppte knappen. De var varken stora eller små men de gav ingen värst smickrande figur. Så jag försökte spela lite på situationen, men nu förstår jag att folk kunde misstolka hela grejen lite. :S Det var inget sånt, bara ett par extremt fula byxor. :D

Kristian sa...

Kan int sluta skratta :DD Tack för detta, made my day! :D

P.S Vadå dålig kvällshumor? Otroligt roligt skrivet, mera sånhäna tack! ;D

Isa Fisa sa...

haha jag känner dock igen mig där oxå ;) Speciellt om de e ett plagg jag verkligen gillar utseednet på så försöker jag testa de igen o igen, men nee, int ha varken kroppen min eller byxorna ändra nå :p

(var dock tillö lindex idag och hittade härliga blommiga solglasögon, en vit svart topp och en galet snygg jacka!..shopping <3)