Brevet var otippat men väntat. Innehållet gjorde mig förväntansfull samtidigt som en hel del osäkerheter började snurra i huvudet på mig. Jag önskar att jag var människan som, desto svårare saker och ting blir, desto större skulle kämparelden brinna, eller åtminstone glöda lite.
Vilken fegis jag är.
Nåja, det är bara att hålla huvudet kallt och inte get my head in the clouds,
även om jag råkar vara något av en expert på det sistnämnda.
En tunna isbitar önskas härborta.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar