Idag hade jag en diskussion om framtiden med jobbkompis C. Tydligen var jag the last to know men jag fick veta att detta är min sista vecka i Kokkola. Det är med lite vemod men samtidigt enorm lättnad som jag lämnar butiken bakom mig. Jag har en lördag kvar här om två och en halv vecka. That's about it.
Sen Oktober har jag kört och bussat och liftat fram och tillbaka och den senaste tiden har det varit så himla jobbigt med en buss som kommer fram två timmar innan jobbet och som åker två timmar efter. Betonggolvet har jag bokstavligen kommit mycket nära. Vi har sovit tillsammans många morgnar. Och bankkontot har blivit lite smalare på grund av ströshoppingen efter jobbet.
Nog om det negativa. Jag har älskat jobbet här, jag har lärt känna nytt folk, man har nått fram till människor på ett annat språk och det har gått bra! Jag är himla stolt över mig själv och särskilt då framstegen jag gjort med finskan! Det kommer jag behöva inom en snar framtid, det gör man alltid.
Sen nu faktumet att jag fick en sak ur vägen är obehagligt skönt. Jag kommer fortfarande stanna kvar på Blossom ett tag, förmodligen. Men Kokkola kommer jag inte tillbaks till. Allt hade verkligen gått snabbt under förra veckan. Några frågetecken blev utropstecken och en hel drös är ännu obesvarade. Men snart så.
Snart säger jag farväl till ledförstörande, huvudvärksframkallande betonggolv, hejdå till en vacker butik och tjenare till nya upplevelser. Jag väntar med spänning!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar