Puh, dagen började med ett minst sagt hårt joggingpass, det är bra att vara flera att springa för då tvingas man ta ut sig till det yttersta fast man skulle vilja ge upp.
Ungefär halvvägs konstaterade vi att det var rätt mörkt och mer kändes som en solnedgång än en soluppgång. När vi svängde ut på stranden visade det sig vara solförmörkelse på gång och jag upplevde en av mina hittills vackraste morgnar. Jag är ännu fruktansvärt frustrerad över att jag inte tog med mig kameran! Det skulle blivit så fantastiska bilder utifrån bron där vi stod!
Nu blir det lunch!
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
1 kommentar:
Jag tyckte att läsa din blogg för att du skev så ofta. Nu skriver du inte ens varje dag, varför? Jag är säkert att jag är inte enda som älskar din blogg och sku vila läsa mer. :)
Skicka en kommentar