Lyssna!!

Jag är trött. Mitt liv är hemlighetstäckt för tillfället och det nöter minst sagt på krafterna. Saker jag skulle vilja berätta åt hela världen kan jag knappt yttra åt en människa, och då handlar det inte bara om en sak utan många, många hemligheter i rad. Det är skitjobbigt.

Nu ska jag berätta om en grej min gode vän Thomas och min andra gode vän Rasmus lärde mig för mig för lite mer än ett år sedan. Dom sa nämligen att man inte orkar med mig för att jag bara pratar om mig själv hela tiden. Det var en smäll jag verkligen behövde, visst tar det sjukt när man hör nånting sånt, men tänk så skönt att man har såna vänner ändå! Som säger åt en när man agerar egoistidiot.
Efter det började jag jobba bort det, det var skitsvårt! En livsvana är inget man jobbar bort på en natt och jag kan lugnt säga att jag har slängar av det än idag, men efter en stund kommer jag (oftast) på mig själv och skäms ögonen ur mig, riktigt så man känner hur kinderna hettar.

Idag har jag blivit en bättre lyssnare, jag har alltid varit bra på att tala så den talangen kommer nog aldrig gå ur, men nu förstår jag mina vänner för jag har också börjat märka då människor är allt för självcentrerade, och jag imponeras av T och R som vågade knäppa mig på näsan, för det är inget jag skulle våga göra i första taget.

Tänk på det, ni, det är himla viktigt att få berätta om sina känslor åt personer. Men överbelasta aldrig, då blir man själva belastningen och det är inte skoj alls. Man blir lätt undviken och ignorerad i framtiden för att ingen "orkar lyssna på henne igeeeeeen".
Tack T och R.

That's all I had to say.