Nej, tänker inte le idag. Försökte, om det är någon tröst, men idag har deppigheten från igår försvunnit och minsta lilla uns av självömkan är som bortblåst. Idag är jag bara skitarg. Vet faktiskt inte hur någon ska få mig att le idag. Hade världens kamp med väckarklockan också, som jag tvunget skaffade mig i somras då jag alltid stängde av telefonen, nu har jag dubbla larm som dessutom ringer på olika tider. Inte så värst lyckat för när jag väl vaknade och såg att klockan var 9:28 fick jag sprutt i benen. Det visade sig att jag, efter all snoozeomställningar och tillrättavisningar av klockspektaklet hade ställt om klockan på kuppen. En lättnadens suck drog igenom hela min kropp när min telefon visade två timmar tidigare, så även köks- och datorklocka.
Annars... min telefon fick två döda pixlar på två ställen igår och nu har pixlarna börjat slockna i en vågrät rad. Om man tänker att det var ca 2 döda igår, har nu åtminstone 25 dött under natten. Hur länge håller processen på, när dör min telefon? Blir det smärtfritt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar