måndag 18 oktober 2010

Varför är man inte ung för alltid?

Kan lugnt säga att jag saknar mitt blonda hår och solbrännan när jag ser denna underbara sommarbild. Kvällssol påväg till Strand Camping och villan med Anne och Sabina sommaren 2006. Fyra år sedan. Jag ser dock nästan lite äldre ut på denna bild...
Här var jag som min lillasyster, femton år gammal, ung och naiv, och rödhårig. Skulle nog kunna bli rödhårig igen faktiskt...


Här är jag sexton... fortfarande rödhårig, ååh, hemskt gärna igen! Mamma, får jag?



Detta en bild från de mörkare tiderna vintern 2006. Jag mådde inte bra här.
Är nog tio kilo lättare här än vad jag är nu... Är det okej att säga att jag tycker jag ser bra ut på någon konstig vänster? Det sitter väl bara i, I guess...

Samma sak här, ser nästan lite ut som en fågelunge. Här funderade jag på att klippa kort. Såhär skulle det ha sett ut!

Försommaren 2006, allt hade visst hänt rejält snabbt. Här slutade vi iallafall högstadiet och det firades med fina vänner i Gamla Hamn, det var nog en av mina bästa kvällar någonsin. Här med Lina, Knuts och G. Det är helt underbart att konstatera att man har kontakt med dessa än idag.

Rödtott femton år igen.. hmm...

1 kommentar:

Isa Fisa sa...

Man är så ung som man känner sig! :)

Usch ja..mörka tider..hade oxå mörka tider 2006 faktist..men hade kommit över de värsta då redan.. tänk va många söta flickor som tycker att de är fula, tjocka eller äckliga..de e så fel! Jag trodde aldrig de va så många, men jag hör hela tiden om fler o fler flickor med dessa problem..skär i hjärtat, speciellt då man vet hur ont de gör att känna så och att hamna i en sån djävulsk sjukdom..

som tur är går det att komma ur den, och det har jag gjort..har väl mina återfall av dysterhet över min kropp, men jag har accepterat att jag är den jag är, och inte e jag fulare än någon annan för det.