Jag städade fem timmar hos farmor ikväll, när jag kom in genom dörren satt han där i soffan.
Gick till ugnen för att kolla till fiskpinnarna, satte mig ner, och föll bara ihop i en gråtande hög.
Jag är utmattad, allt är tungt, jag vill ingenting, jag vill så mycket, jag orkar ingenting.
Blev inburen i sovrummet och omstoppad, inga fiskpinnar för mig men dock ett par trygga armar efter att dennes måltid blivit avslutad. Vi klarar det, vi klarar det tillsammans.
Det är det viktigaste vi kan ha gemensamt just nu.
Nu ska jag tvätta ansiktet. Ta lite luft. Sen ett långt varmt bad.
Sen vill jag sova och hoppas på att morgondagen blir så mycket bättre.
Om små vardagliga lyckorus och att falla platt som en pannkaka. Det jag är duktig på, det jag är urusel på och det jag helt enkelt vill förbättra. Bilda din egen uppfattning along the way. Jag är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar