I belong in your arms only.
Why'd you go,
leaving me so lonely?
Tänkte febrilt ut lösningar för att få bort det som då och då ännu hemsöker mina tankar. Det onda, sjuka. Jag kom inte på annat än att skriva av mig. Både här och i min privata dagbok. Det hjälpte lite. Vanligtvis paralyserar dessa tankar mig, jag blir tröstlös, försvarslös, tappar all matlust och ork till minsta lilla vardagssyssla. Men nu måste jag fokusera på det viktigaste, mitt liv. Jag har inget annat val. Jag måste avsluta en sak för att kunna påbörja något annat. Det ska jag bevisa för mig själv, dig och alla andra, att jag klarar det.Snart ses vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar